Ett år med väärldens bästa unge!
Den mest busiga & roligaste ungen jag vet.
Finaste älskade lilla vännen, hur kan det redan gått 1 år?

Det är nu exakt 1 år sen jag låg på malmska i jakobstad med svåra nerv värkar i ryggen som satte stop på min förlossning i en hel vecka.
Så den 21.10.11 åkte vi till jakobstad efter shit behandling i vasa & oförståerliga disskussioner med oresonlig personal.
I jakobstad blev man bemött med värme o förståelse.
1 timme efter jag kommit dit kom orsaken på nästan 2 veckors osovd & svåra smärtor/värkar.
• Det var en nerv i kläm i ryggen.

Efter en mycket grundlig undersökning av både bäcken och underliv och babyn. Så konstaterades det att hon låg o tryckte så mkt på dessa kotor i ryggen som är överörliga förmig efter en bilolycka för några år sen.
Att jag måste få föda henne för att få bort denna smärta.

I vasa var en igångsättning inte aktuell det var skadligt, tyckte de.

Skadligt för vem!
- För mig som hade haft svåra värkar i 2 veckor med en intervall på 30 minuter KONSANT som höll i upp till 5minuter! ( en sammandragning/förlossningsvärk håller ändast i max nån min)
-eller för babyn som tryckte sig ner i en veckas tid med 2cm öppning och ville ut men kroppen satte stopp för det när jag hade så svåra smärtor att jag inte klarade av annat än att koncentera mig på att andas?
Så när hon kom ut hade hon en sådan svullnad uppepå huvudet av detta tryck?
-för att jag var fullt fullgången 38+5?!

Efter en ännu hopplös natt i vasa med oxynorm medicin (morfin) 16 sterila kvaddlar brännande i ryggen ( har fortfarande kvar märken) och sömnmedicin (mera morfin) som jag spydde upp. Sov där sammanlagt 1 timme ? Sen på morgonen skicka de hem mig fast jag låg o skrek av smärta.
Humant?
I think not!

Dessutom hade jag skrivit en förlossningsplan med inga mediciner med! What so ever, vad proppade de i mig ? Morfin på morfin.
Så att jag mådde puton hela fredagen när jag låg hemma o skrek i smärtor innan vi kom på att åka till jakobstad.

Jag förstår fortfarande inte logiken till att plåga sina patienter, tillochmed, kan förorsaka skada till mamman/babyn.
Är det bättre än att rubba på sina principer???

Iaf.
Till jakobstad kom jag (tack,gode gud) kl 5 på freda eftermidda.
Sen blev jag inskriven på bb avdelningen.
Eget familjerum.
Kim fick också sova med mig.
Jag fick massage & muskelavslappnande och sov för första gången på 2 veckor en hel natt!

Kl. 7 väckte de oss med frukost.
Började av lite smärtor o bad om att när det blir som värst att få ta epidural fast jag helst ville föda utan smärtlindring.
Men kände efter vad kroppen genomgått redan skulle den inte ha klarat av det.

Kl9 satt de igång mig.
9.30 var värkarna i full gång. Det va piece of cake mot nervärken!
Gick i badet o låg o pusta där tills 12.
Då va vi uppe o titta hur det låg till o de ville ännu jag skulle va i badet en stund.
Men vid halv 1 gav jag upp för då hade sammandragningarna och nerv värken samspelar sig.

( som btw båda satt i ryggen!!)
man skulle kanske tro att det ska vara vi magen men kan lika gärna va i ryggsidan, typiskt för mig.

Så 1 satte anestesiläkaren 1 smärtmedicinen via epidural och jag kände NOLL! Såv till 3. Smärtan krypte tillbaka, smärtlindring 2, sen kl 4 tog de hål på hinnorna för det va fortfarande bara liite öppen. Kl 5 en dos smärtlindring till + att vid kl 6 var jag öppen 9cm. Vid 7 kände jag krystvärkarna (ÄNTLIGEN tänkte jag) men jag va tvungen att hålla igen.
Kl 8 satt jag på sängkanten 10cm öppen och satt i höll igen om vartannat tryckte lite. Så äntligen kl 9 fick jag ta itu med krystarbetet som tog 58 minuter :)
21.58 den 22.10.11 kom min finadte lilla varelse.
Livlös och sa inte ett ljud, fick inte se henne utan de spang iväg med henbe. Kim följde med o fick se hur de försökte få liv i henne.
Efter 1 timme kom barnläkarn o visa upp henne o visade att hon var muskelös o väldigt tagen efter den dramatiska förlossningen ( blev utsliten sista biten)
En ennan orsak var all medicin hon fått genom mig. Både all shit i vasa o sen max dos av epidural i jkbst.

Men 1 natt på barnavdelningen o hon kurerade sig fint!
8 dagar sen på bb & de längsta 7 nätterna i mitt liv!

Men ack så det var värt det!


Här hade ni min förlossningsberättelse
1 år senare.